onsdag 16 oktober 2013

Lev Grossman - The Magicians

Svensk titel: Magikerna

Handlingen i korthet: Quentin känner att han inte riktigt hittar meningen med sitt liv, och tycker väl inte att det där med att ansöka och sedan gå på college känns som något som fyller livet med mening heller. Istället för att komma in på något college kommer Quentin in på Brakebills - en skola som utbildar unga och intelligenta människor i magi. Som ung älskade han en serie barnböcker som handlar om Fillory - ett land i en annan värld dit man kommer genom Neitherlands som består av en massa fontäner, och hoppar man ner i rätt fontän så hamnar man i det magiska Fillory. Självklart är det då fantastiskt att utbildas i magi - hans barndomsfantasi (även om han fortfarande är lite besatt) kanske delvis är sann då! Trots detta saknar Quentin fortfarande något.

Kort om författaren: Grossman är en amerikansk författare och journalist. Enligt en intervju som jag läst ska han ha börjat skriva på The Magicians redan 1996, men den släpptes först 2009.

Hur jag hittade den: För ungefär ett år sedan sa en vän att det hade kommit ut en bok som jämfördes med Harry Potter. Tänkte att jag någon gång måste läsa den, men det blev av först nu.

Vad jag tyckte om den: Först och främst - jag tycker inte det känns okej att en författare använder sig i så stor utsträckning av redan befintliga ställen. I detta fall är det Narnia som döpts om till Fillory, men annars är skillnaderna näst intill obefintliga (vad gäller själva stället, karaktärerna är såklart ganska utbytta). Grossman har också typ sagt att det är så det är tänkt, men jag tycker inte det är okej. Quentin är oerhört dryg, aldrig nöjd med livet, en riktig slacker efter första året på skolan är slut. Efter det är han full hela tiden och verkar aldrig plugga. Skolgången är över efter halva boken, och bristen på detaljer kring skolgången och själva skolan gör att det inte känns trovärdigt. Det är som att Grossman tar en händelser per skolår och beskriver bara den, och då hade jag nog tyckt att det varit bättre att påbörja berättelsen längre fram i tiden och istället ha flashbacks, för det blir bara superhattigt. Storyn är inte ett dugg spännande i början, kanske eftersom det när det väl händer något så är det helt avslutat efter ett kapitel, och nästa kapitel börjar Quentin ett nytt år och det som hänt nämns kanske inte ens mer. Jättemärkligt. Många händelser verkar inte ha något samband alls, och det som har en betydelse inför kommande händelser är så övertydligt.
Övriga karaktärer är lika dryga och inte särskilt omtyckbara, förutom Alice möjligtvis. Eliot är mest bara konstig och full, Janet skittaskig och Josh verkar mest bara vara en drummel. Alltså nej. Jag köper det inte. Han har trots allt spenderat tretton år på att skriva skiten, då borde det inte varit så osammanhängande, ointressant och "har gjort förut". Den röda tråden är också lite svår att följa, och jag tror att den byter färg ganska ofta. Kommer jag läsa uppföljaren? Kanske, om jag får slut på andra fantasyböcker att läsa. Riktigt besviken, faktiskt.

Tre ord: Hattig, tråkig, otrovärdig.

Betyg: 3/10

Har du läst den? Vad tyckte du? Har du något boktips till mig? Tveka inte - lämna en kommentar!

2 kommentarer:

  1. jag blev också riktigt besviken på den! Jag tror inte jag kommer att läsa uppföljaren, om jag gör det så är jag desperat;).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att höra att det inte bara var jag! Haha, precis :)

      Radera